Hur stavas lycka?

För mig, just i dag: MR3L BUGrip.
Har just provkört mina nya Icebug.
16 kolstålsdubbar. Under varje fot.
Jag flyger fram, oberörd av lera och löv.
Sheer bliss. Me = Wind Goddess! :-)

Memento Mori

Drabbades igår av ett oväntat men välkommet anfall av energi. Kanske beroende på bevistandet av en begravning och lite Så-länge-skutan-kan-gå-syndrom, ni vet "Det är en rasande tur att du lever min vän..." Kanske beroende på att den grå filten bytts ut mot strålande krispig höstsol.

Nåväl, jag ägnade mig inte åt att valsa i Havanna, men näst intill: Eftersom allt damm plötsligt skimrade som små guldkorn och jag idag får hem kamrater som nyser av katter bestämde jag mig för att ägna eftermiddagen åt "pretty serious hoovering". Fåtöljer baxades, mattor vändes, hyllor rensades.

Inte nog med det, efter avslutat värv fanns tillräcklig energi kvar för att snöra på skorna och ta ett varv i spåret för att kolla snödjupet. Snön var inget problem, bara ett tunt puder i norrsvackorna, värre var det med lövmattorna på rakan. Ett, tu tre blev det platt fall. Liksom i slowmotion såg jag hur marken kom mot mig och lyckades vika in tassarna för att rädda handlederna, underarmarna fick agera buffert. Snyggt samlat magplask i geggan. Så upp igen och fortsätta hem. Allt väl trodde jag.

Men idag: som en sliten nittioåring linkar jag omkring, nacken knakar och både knän och armbågar är vackert blålila. Min dödlighet känns mycket påtaglig och till råga på allt är himlen återigen en grå, droppande filt. Ordningen är återställd.

(But I´ll be back! I år blir det ett par icebug med 16 karbidstålsförstärkta dubbar och då ni...)

Gästskribent: "Legenden om Bert"

Den ursprungliga versionen:
Det var en gång för länge sedan men ändå i framtiden.
Det var en man kallad Bert, han var mästare på Mario.
Han bodde med sina bögföräldrar - ingen vet hur han kom till...
Han var ute en dag och spelade Super Mario när det helt plötsligt började regna kycklingmeteoriter.
-Oh, no! sade han med tillgjord röst.
Han tog skydd i en godisaffär, men där såg Bert Dr. Mus!
(Dam-Dam-Daaam!)
-Är det du som släpper ner kycklingmeteoriter? frågade Bert.
-Ja! svarade Dr. Mus. -Om du vill att jag skall sluta måste du vinna i en Super Smash bros. Brawl!
-Det gör jag lätt! sade Bert -Då brawlar vi!
Till sist vann Bert.

-Jag förlorade, NEJ! Men du fångar inte mig! sade Dr. Mus och flög iväg i en luftballong.
Bert tog tag i ballongen med händerna och hävde sig upp.
Då tog Bert fram sitt hemliga vapen: OST, och slängde den över bord.
Dr. Mus hoppade efter osten.
Dr. Mus försvann bland molnen... Men precis som han skulle krossas tog han fram en pistol och sköt Bert.
Bert skrek och dog.

SLUT!

Ossian E Larsson, 11 år

(I versionen som lämnades in till fröken överlevde Bert och vaknade på sjukhus)