I alla sina dagar?

Nej - sagornas bild av lycka tror jag inte på.
Inte att man kan uppnå ett tillstånd av konstant lycka.
Men lyckan finns, i de korta stunderna av total närvaro:

Några sekunders lyckochock av att borra ner ansiktet i en sömnvarm, lurvig kattmage.
Tre minuter och trettionio sekunders toklycka av att dansa runt i vardagsrummet till Screaming Trees ’Witness’ på högsta möjliga volym.
En och en halv timmes lycka på bio med gossen, frusta läsk och sätta popcorn i halsen när vi kiknande skrattar åt samma scen.
Och den varmt pyrande lyckan av en kväll med god mat i gott sällskap, när barnen klarar sig själva och samtalet fortsätter – länge – över ett glas djuprött Amarone.

Sudden joy

Gossen kom oväntat hem igår, trots att det är pappavecka. Skulle hämta grejer. Blev kvar en timma, gjorde inget särskilt – låg i soffan, läste Yu-Gi-Oh! och mumsade äppelklyftor. Men plötsligt kände jag hur mycket han fattas. Som med spisfläkten – först när den stängs av hör man hur den låter…

Saker man inte vill höra till frukost #1

"Jo förresten mamma: vi har övat in en pjäs i skolan och jag skall ha kungakläder med mig. Idag."

Shot By Both Sides

När de stora krockarna sker mellan jobb, barn och gamla föräldrar är det lätt att jag hemfaller åt konspirationsteorier.

Inte anade jag när jag spräckte högtalarna i mitt tonårsrum att jag dansade runt till det som skulle vara min verklighet 30 år senare.

"Shot by both sides
on the run to the outside of everything.
Shot by both sides
they must have come to a secret understanding."

Magazine 'Shot By Both Sides' 1978

November

Barnlösa veckor jobbar jag som en galning.
Barnveckorna försvinner i ett dis av skjutsning och gympapåsar.

Sommaren känns som den aldrig existerat...