Barnlösa veckor jobbar jag som en galning.
Barnveckorna försvinner i ett dis av skjutsning och gympapåsar. Men mina tankar kan fortfarande dansa.
tisdag 24 november 2009
Sudden joy
Gossen kom oväntat hem igår, trots att det är pappavecka. Skulle hämta grejer. Blev kvar en timma, gjorde inget särskilt – låg i soffan, läste Yu-Gi-Oh! och mumsade äppelklyftor. Men plötsligt kände jag hur mycket han fattas. Som med spisfläkten – först när den stängs av hör man hur den låter…
Mitt i Sverige, mitt i livet, mitt i kläm mellan jobb, barn och gamla föräldrar. Visst kan jag som i Muminpappans memoarer ibland drömma tillbaka till ett vildare och friare liv men allt har sin tid.
Det som betyder något har jag kvar: musiken, nyfikenheten och viljan att leva gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar