I alla sina dagar?

Nej - sagornas bild av lycka tror jag inte på.
Inte att man kan uppnå ett tillstånd av konstant lycka.
Men lyckan finns, i de korta stunderna av total närvaro:

Några sekunders lyckochock av att borra ner ansiktet i en sömnvarm, lurvig kattmage.
Tre minuter och trettionio sekunders toklycka av att dansa runt i vardagsrummet till Screaming Trees ’Witness’ på högsta möjliga volym.
En och en halv timmes lycka på bio med gossen, frusta läsk och sätta popcorn i halsen när vi kiknande skrattar åt samma scen.
Och den varmt pyrande lyckan av en kväll med god mat i gott sällskap, när barnen klarar sig själva och samtalet fortsätter – länge – över ett glas djuprött Amarone.