En sak jag avundas gossen och hans kamrater: förmågan att ta till sig omvärlden utan givna mallar. Att leka och prova sig fram utan förutbestämda uppfattningar om hur verkligheten ter sig. Det klart - ibland blir det fel, men vad roligt man har under tiden!
Som på första advent, vi skulle gå på julskyltning. "Vad är julskjutning?" frågade gossens kamrat ivrigt. (OK, de spelar rätt mycket dataspel...) Eller för all del varianten på 'Staffan stalledräng' som de diktade ihop som sexåringar och som gossen - trots kamratens protester, de är ju i alla fall tio år nu - ljudligt sjöng på stadens gator:
"Staffan var en navelsträng,
han föddes utan hjärna,
och utan snopp och utan kropp
-allt för den mörka stjärna!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dom är å finurliga dom små liven... men det lär väl bli värre, antar jag. /roger
SvaraRadera