En sommar, trängd.

Det sägs att man skall spara sina bästa minnen “som i en liten ask”. Nåväl, min sommar ligger nerpackad i en flyttlår på Norrbyhemmet.

Efter en osedvanligt arbetsdryg vår, med allt fler arbetsuppgifter fördelade på allt färre personer, såg jag fram emot sommarsemestern. Men så fick lilla mamsen plats på ålderdomshemmet...
Är man 86 år så har man samlat på sig en del, så vi blev färdiga lagom till det var dags att börja arbeta igen.

Och på mitt arbetsbord väntade de lösa trådarna från i våras, de hade märkligt nog inte rett ut sig själva under sommaren.

Jag brukar känna entusiasm inför höststarten; nya projekt ligger och bubblar, ideer bollas fram och tillbaka, kreativiteten får årets största boost och allt känns möjligt! Det är inte så i år. Det enda jag känner är en hjälplös trötthet, tårarna står i ögonen varje morgon när jag förbereder mig för att åka till jobbet.

Jag känner mig som en påse fylld med svarta, kravlande skalbaggar - jag törs inte öppna mig, för det kommer inte ut något gott.