Jag - som så många andra - använder ofta musik som egenterapi när jag känner mig ledsen, ensam och misshågsen. Just i dag plockade jag fram en gammal favorit från 2004,"Adios Amigos" med Marit Bergman (feat. Cecilia Nordlund). Redan introt slår som små lyckliga pukstockar mot mitt hjärta och deras galet kaxiga sång ihop med garagegitarrerna får mig att räta på nacken igen.Sen gör det ju inte saken sämre att den innehåller världens bästa textrad om att vara en misslyckad rockmusiker:
"I've been too fat to wear leatherpants,
none of my groupies wanna dance!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar