Ur byrån: Jazz - That Lady...

Orkesterledaren sitter själv vid flygeln.
Där blir alla nyanser så tydliga:
Som en svart jättehöna brer hon ut vingen
över alla kycklingbarn.
I nästa stund får hon nog
och bryter sig ut ur orkestern för att
spela sin egen melodi
med sin egen rytm
i sin egen tonart
- Och gud nåde den som försöker lägga på locket!

I den tajta blåssektionen ryms många karaktärer
Den loja trombonen bräker lättjefullt om
sammetsdivaner
honungssötma
och den tunga doften av kärlek.

Medan klarinetten kattmjuk tassar fram
med både klor och silkeslen päls,
landar trots alla fall med fötterna först
och en stolt knyck på svansen.

Flygelhornets klockrena klang
ser med klara ögon på världen.
(Vad gör den söndagsskolflickan här
på en stökig klubb?)

Saxofonen gråter ut smärtan
kvider, vrålar, snyftar.
Den väsande andningen hänger som
nervändar utanpå huden.

Vad är det som händer?
Tystnar musiken?
Försvann harmonin i ett utflippat solo?
Nej, lugn.

När allt tycks förlorat gungar basen igång.
Beslutsamt driver den framåt, kliver över hindren.
Den otåliga virveltrumman hetsar, hetsar
långt bortom hi-hat och cymbal
som fnissar och fnassar i oberäkneliga synkoper.
Och under allt hörs ett backbeat:
Di-dam, di-dam, di-dam
från det varma hjärtat.

Till Karin 96 11 17
med inspiration från
Jan Erik Vold