…att faktiskt tycka om, är utökad med ännu en. Förutom whisky, mögelost och actionkomedier kan jag nu plussa löpband. Det är bara ett par somrar sen jag hittade mitt löpsteg och sedan dess har elljusspåret här hemma varit mina marker. Inomhus? Nej tack!
Men så kom då denna vinter 2010: snön som legat från Lucia - oron att ’tappa steget’ - för långsam i skidspåret för att riktigt få upp pulsen.
Så i dag klev jag upp på bandet, lite darrig i knäna. Men åh, det fanns där: steget! Så jag pluggade in musiken och jag flög.
Kamrater Medtränare sneglade skeptiskt på mig när jag hysteriskt leende lät benen gå som pistonger samtidigt som jag knöt näven i luften ihop med Thåström i ”Mamma pappa barn” (nå, jag avhöll mig i alla fall från att sjunga med)
Lite roligt var det också att få reda på att jag normalt går i 6 km/h* och springer i 10 km/h.
Men så kom då denna vinter 2010: snön som legat från Lucia - oron att ’tappa steget’ - för långsam i skidspåret för att riktigt få upp pulsen.
Så i dag klev jag upp på bandet, lite darrig i knäna. Men åh, det fanns där: steget! Så jag pluggade in musiken och jag flög.
Kamrater Medtränare sneglade skeptiskt på mig när jag hysteriskt leende lät benen gå som pistonger samtidigt som jag knöt näven i luften ihop med Thåström i ”Mamma pappa barn” (nå, jag avhöll mig i alla fall från att sjunga med)
Lite roligt var det också att få reda på att jag normalt går i 6 km/h* och springer i 10 km/h.
Nu önskar jag bara att detta spred sig till fler områden. Tänk så praktiskt det vore om jag kunde förvåna mig själv med att faktiskt tycka om att se över mina försäkringar, storstäda och veckohandla…
*Ja, jag går snabbt. Ingen bil, går eller cyklar alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar