Det är avtrycket som räknas!

Bowlingcup med jobbet i går kväll. Mitt lag ”Holy Gutter” gjorde skäl för namnet och förlorade stort, men vi hade klart snyggast apparel! Jag insåg att vi var rökta vad gällde själva tävlingen - i stället gällde det att jobba på attityden, så jag designade och tryckte tees: lagvapen på bröstet och lagalias över skuldrorna;
’Son of Strike, Spare Queen, Balls o’Fire och Mrs Splendid’. Själv var jag Brunswick Baby.
Ja, vi var så snygga, entusiastiska och hade sådan ’true teamspirit’ (med jubelrop och applåder vid varje fälld kägla) att alla blev förbluffade över att vi kom sist - inklusive vi själva, trots att vi mycket väl visste att vartannat klot gick i rännan…
Vi hade så roligt att vi kände oss som segrare och som en god vän sade när jag berättade om kvällen för honom: ”Vinna är inte huvudsaken, det är avtrycket som räknas!” - Och i den klassen gick vi segrande ur striden.