Gästskribent: "Sagan om dom gyllene handskarna"

Kapitel 1: Intro

Det var en gång för länge sedan, ungefär år 00000000.001. Då uppfann man ett vapen som kunde smälta titanmetall. Det hette "Dom gyllene handskarna". När man satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor som kunde smälta allt förutom munkar.
Men dom tappade handskarna i ett vattenfall. Då försvann dom. Ingen såg till dom på 2030 år, det var då vår historia började.

Kapitel 2: Fisken

Någonstans i Unovaregionen fanns det en kille som hette Löken. En dag skulle han fiska, så han tog med sig sin elektriska flugfångare. Den släppte han ner i sjön. Då vart vattnet elektriskt och så var det bara att plocka upp dom döda fiskarna.
När han rensade fiskarna hittade han ett par handskar inuti en stor fisk. När han satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor runt händerna. Han vart så paff att han ramlade ur båten. När han kom ner i vattnet gjorde handskarna så att allt vatten dunstade av värmen! Han vart så rädd för handskarna att han gömde dom och glömde bort var dom låg.

Kapitel 3: Problemet

Men han slapp inte undan, en vecka senare låg handskarna i brevlådan. När han fick se dom blev han så arg att han försökte elda upp dom. Men dom ville inte brinna, dom fick inte en skråma.
Sen lade han dom på tågrälsen, men när tåget körde över dom spårade det ur och handskarna hade fortfarande inte en skråma.

Kapitel 4: Lösningen

Löken grubblade och grubblade, till sist kom han på vad han skulle göra. Han smorde in handskarna med leverpastej och rodde ut på sjön. Där fångade han en stor gädda (på vanligt, hederligt sätt utan elektricitet) och tvångsmatade den med handskarna. Sen rodde han ut tretton mil till havs och släppte gäddan.
Olyckligtvis tålde inte gäddan saltvatten utan dog på direkten! Gäddan sjönk till botten. Där hittade en djuphavsdykare honom och sprättade upp honom och hittade handskarna. Men det är en helt annan historia...

Bonus:

Löken var ett ägg på något konstigt sätt.

Ossian E Larsson, 11 år

It's a livin' thing...

Jag har inga som helst problem med att hugga ner en gran (eller, som i mitt fall, köpa en gran av den trevlige mannen på Järntorget). Att skära av dess livsnerv och ställa den i mitt vardagsrum, pyntad och utstyrd efter mitt eget behag, långt borta från stora skogen. - No guilt, no remorse!

En helt annan sak är det att kasta ut den när glada julen är slut, slut, slut. I synnerhet när den, som i år, skjutit gröna, hoppfulla små skott...

Tjugondag Knut är passerad med råge, tomtegardiner och julkrubba förpassade till sina lådor, men än står granen grön och grann i stugan: Doftar lite terpentin, sörplar tacksamt sitt blomstravatten, släpper ifrån sig några småkryp. Lite som en lätt förvirrad äldre släkting som inte riktigt förstår att partyt är slut och det är dags att gå. - Och det blir mitt ansvar att ringa färdtjänsten.

Frågan är bara hur: 1) Snabbt klä av den och ställa ut den bland soptunnorna (men dag efter dag passera den på väg till jobbet, se hur den sträcker sina ljusgröna fransar till skott efter mig tills den dukar under fram på vårkanten när den första värmen får den att skrumpna).
2) Sluta vattna granen och låta torra rumsvärmen göra processen kort med den inför mina ögon, sedan skaka av barren på Belutchmattan och bära ut stammen till vedboden.
3) Medelst sekatör amputera gren för gren vilka stoppas i en för ändamålet införskaffad sopsäck och köres till Atleverket i bil av kamrat som vill bistå mig i mitt dåd.

Utvisning, svältdöd eller styckmord. Samtliga tre alternativ får mig att rysa. Så hur gör man då? Kan man hyra en contract killer för sin julgran? En "fixare", en "städare", en som "löser problemet"?

-Eller skall jag bara helt enkelt låta bli att läsa så många deckare och ägna mig åt chick-lit och historiska romaner i stället...

Helgsmålsbad

Lika säkert som att det kyrkliga helgsmålet infaller lördag klockan 18.00, lika säkert är det att det sekulära dito infaller fredag klockan 19.00: "Nu är det fredagsmyyys..." med gott att äta, gott att dricka och trevlig trängsel i tevesoffan.

.

Som halvtidsmamma gäller det att hitta sina ritualer även för de barnlösa veckorna, när soffan känns alldeles för ödslig och krogen inte längre lockar. För mig börjar helgen i badkaret. Så ock i kväll: Ett skumbad lika rosa som min gindrink*, radions P3 på en sprakig transistor, Ebbot Lundberg spelar "San Francisco" med Scott McKenzie och jag sjunger med för full hals.

Kan livet bli bättre? Troligtvis. Men inte just nu.

.

*Back in the USSR (a.k.a. "Brit in Russia")

1/3 Bombay Sappire

1/3 Tranbärsjuice

1/3 Schweppes Russchian

Hälles över rejält med is i ett bastant pressglas av öststatsmodell, själv vårdar jag ömt ett jag köpte i Prag 1992. Står stadigt på badkarskanten...

Gott nytt år!

Måtte året som kommer bli det bästa någonsin, för alla, överallt! :-)

.

Bilden är en nyårshälsning från en av mina japanska favorittecknare som trots artistnamnet Yamato Kuruneko faktiskt är en flicka och skapare av serien Kuru-neko = ungefär "Vänlig, som kommer fram för att hälsa"-katt. Har en daglig blogg där hon beskriver "familjens" (se ovan) vardagsliv i teckningar och småfilmer samt presenterar omhändertagna katter som behöver nya hem. Värd att följa även för den som inte kan japanska.