måndag 31 januari 2011

Gästskribent: "Sagan om dom gyllene handskarna"


Kapitel 1: Intro

Det var en gång för länge sedan, ungefär år 00000000.001. Då uppfann man ett vapen som kunde smälta titanmetall. Det hette "Dom gyllene handskarna". När man satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor som kunde smälta allt förutom munkar.
Men dom tappade handskarna i ett vattenfall. Då försvann dom. Ingen såg till dom på 2030 år, det var då vår historia började.


Kapitel 2: Fisken

Någonstans i Unovaregionen fanns det en kille som hette Löken. En dag skulle han fiska, så han tog med sig sin elektriska flugfångare. Den släppte han ner i sjön. Då vart vattnet elektriskt och så var det bara att plocka upp dom döda fiskarna.
När han rensade fiskarna hittade han ett par handskar inuti en stor fisk. När han satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor runt händerna. Han vart så paff att han ramlade ur båten. När han kom ner i vattnet gjorde handskarna så att allt vatten dunstade av värmen! Han vart så rädd för handskarna att han gömde dom och glömde bort var dom låg.


Kapitel 3: Problemet

Men han slapp inte undan, en vecka senare låg handskarna i brevlådan. När han fick se dom blev han så arg att han försökte elda upp dom. Men dom ville inte brinna, dom fick inte en skråma.
Sen lade han dom på tågrälsen, men när tåget körde över dom spårade det ur och handskarna hade fortfarande inte en skråma.


Kapitel 4: Lösningen

Löken grubblade och grubblade, till sist kom han på vad han skulle göra. Han smorde in handskarna med leverpastej och rodde ut på sjön. Där fångade han en stor gädda (på vanligt, hederligt sätt utan elektricitet) och tvångsmatade den med handskarna. Sen rodde han ut tretton mil till havs och släppte gäddan.
Olyckligtvis tålde inte gäddan saltvatten utan dog på direkten! Gäddan sjönk till botten. Där hittade en djuphavsdykare honom och sprättade upp honom och hittade handskarna. Men det är en helt annan historia...


Bonus:

Löken var ett ägg på något konstigt sätt.

Ossian E Larsson, 11 år

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar