måndag 4 juli 2011

Rallarros & Älggräs

När man fyller år mitt i högsommaren är det inte mycket som blommar. Midsommartidens rika blomprakt har för länge sedan gått i frö. Fruktträdens blommor har fällt sina kronblad. I stället är det fattigblomstern som dominerar; surmarkens och vägkantens växter. Min födelsedag är kransad med Rallarros och Älggräs. Sturska, tålmodiga och med en ton av Dan Andersson och det försvinnande Sverige som författaren Stig Claesson skriver om i 'Bönder' och 'Vem älskar Yngve Frej'.



Jag hittade ett citat på nätet (susning.nu).



”Jag skrev en bok som hette ’Bönder’ som en hyllning till vårt lands bortrationaliserade eller rättare sagt utkonkurrerade småbönder. Sen skrev jag i slutet av sextiotalet ‘Vem älskar Yngve Frej’ som handlar om fyra gamla människor som fortfarande går kvar på sina ägor av ren kärlek till tjugofyra hektar skog och öppen jord. Det kom sedan brev från läsare i varje landskap som precis visste var Bråten och Östentorp som jag kallar de små gårdarna låg. Och alla hade rätt. Gårdarna ligger där man i minnet kan placera dem, de av oss som vill minnas. Jag har anklagats för att som Stockholmare egentligen inte veta något om det gamla Bondesverige eller svenskt liv på landet över huvud taget. Att jag romantiserat några sommarlov. Att jag praktiskt taget hittat på ett eget Bondesverige som jag påstått mig ha bott i. Det finns bara ett svar på detta: Far åt helvete!”

lördag 2 juli 2011

Det goda livet



Första lediga dagen på evigheter. Det ösregnar. Jag lufsar runt i pyamas, bakar kanelbullar och lyssnar på Red Hot Chili Peppers 'Californication' från -99. Tre katter i varierande stadium av regnväderskoma myser omkring mig. Är inte detta det goda livet så vet inte jag...

Nu ringde äggklockan, dags att baka ut!

måndag 4 april 2011

Att jaga en est



Att städa ur 20 års boende medför en hel del läsande: alla papper jag vill gå igenom innan de slängs. I en dagbokslogg från nu elvaårige sonens spädbarnsperiod fann jag ett hastigt nedkrafsat diktfragment av Ilmar Laaban.


Då det var omedelbart gripande och dessutom på ett närmast märkligt sätt passar in i en kär väns liv just nu, fylldes jag av iver att hitta hela dikten. Sökte på nätet, men nej. Bara bitar och stycken. Sökte på div. bokförande webbhandlares sidor, men nej.


Slutligen fann jag en säger en bok av Ilmar i webbkatalogen för Stadsbibliotekets magasin, cyklade dit och fick hjälp av en vänlig dam som efter en lång expedition återvände med spindelväv i håret och sade: "Men inte kan det väl vara den HÄR du letar efter?"


Jo, det var det. I antologin ingick nämligen den dikt från tidskriften 40-tal (nr 4 1945) som jag jagat med sådan iver. Så för att underlätta för dem efter mig som söker den här fantastiska dikten vill jag härmed presentera, i sin helhet:




ATT LEVA FRITT ELLER DÖ


Att väga solen på en våg av löv/att bekänna sanningen för varje vindstöt/att bära på pannan brunnarnas återspegling/att leva fritt eller dö


Att kyssa stenarna azurens nycklar/djur mitt i åskväder och glömska/att sjunga i öknen med snöig röst/att leva fritt eller dö


Att samla upp alla förlorade ord/att skakas av blommornas orgasm/som krossar den opaka himmeln i skärvor/att leva fritt eller dö


Att lyssna på det rättvisa blodets fontän/som talar i den fruktansvärda trädgården/att veta hämndens och stjärnornas pris/att leva fritt eller dö


Att veta att förrädarnas ruttnade ögon/blir till rom som lekts fram av hoppets fiskar/att drömma om ormbunkar och järn/att leva fritt eller dö


Att gråta över de förstenade bina/att hitta klyftan där månen skall födas på nytt/att le virvelstormen i ansiktet/att leva fritt eller dö


Att se det svarta molnet blomma/ovanför ett ofruktsamt landskaps brokighet/att omfamna vanvettets genomskinliga staty/att leva fritt eller dö


Att komma ihåg skammen att komma ihåg havet/att begripa barnets jordiga fråga/att förbli det smälta isblocket trogen/att leva fritt eller dö


Att se från kammen av hatets bergskedja/gryningen växa som ett träd i dalen/att bilda ett människoansikte av haglet och fjäriln/att leva fritt eller dö


Att dricka ur årstidernas svängande källa/fullt av guld och klaraste sot/att öppna en dörr övertäckt med fåglar/att leva fritt eller dö


Att betvinga en borg som är starkare än lögnen/att spilla ut i sanden ensamhetens vin/att hissa en flagga på älvens glödande botten/att leva fritt eller dö


Att leva såsom flygfiskarna lever/att leva i vinterlig eld och i godhetens natt/att leva gränslöst förgängligt/att leva varaktigt i underbar dimma


Att leva som gräset på mördarens grav/att leva med klippan i ena handen och glädjen i den andra/att leva för att upptäcka vågornas hjärta/att leva fritt eller dö


Ilmar Laaban 1945

onsdag 23 mars 2011

Ur byrån: Jazz - That Lady...


Orkesterledaren sitter själv vid flygeln.
Där blir alla nyanser så tydliga:
Som en svart jättehöna brer hon ut vingen
över alla kycklingbarn.
I nästa stund får hon nog
och bryter sig ut ur orkestern för att
spela sin egen melodi
med sin egen rytm
i sin egen tonart
- Och gud nåde den som försöker lägga på locket!


I den tajta blåssektionen ryms många karaktärer
Den loja trombonen bräker lättjefullt om
sammetsdivaner
honungssötma
och den tunga doften av kärlek.

Medan klarinetten kattmjuk tassar fram
med både klor och silkeslen päls,
landar trots alla fall med fötterna först
och en stolt knyck på svansen.

Flygelhornets klockrena klang
ser med klara ögon på världen.
(Vad gör den söndagsskolflickan här
på en stökig klubb?)

Saxofonen gråter ut smärtan
kvider, vrålar, snyftar.
Den väsande andningen hänger som
nervändar utanpå huden.


Vad är det som händer?
Tystnar musiken?
Försvann harmonin i ett utflippat solo?
Nej, lugn.


När allt tycks förlorat gungar basen igång.
Beslutsamt driver den framåt, kliver över hindren.
Den otåliga virveltrumman hetsar, hetsar
långt bortom hi-hat och cymbal
som fnissar och fnassar i oberäkneliga synkoper.
Och under allt hörs ett backbeat:
Di-dam, di-dam, di-dam
från det varma hjärtat.


Till Karin 96 11 17
med inspiration från
Jan Erik Vold

torsdag 24 februari 2011

Hey! Mr Tangerine Man


En kärlek kan inte ersättas med en annan. Nimrod (The Mighty Hunter) kommer alltid att fattas oss. Men trycket över bröstet lättar när jag snusar in vaniljdoften i magpälsen på vårt rödrandiga sextonveckorsmirakel Zingo (Mr Tangerine Man). Familjen är åter komplett.

tisdag 8 februari 2011

You´ve gone, gone and made a beautiful hole in my heart




Min älskade Nimrod dog i går efter några dagars akut sjukdom. Min lilla älskling, Rosen-nosen, alltid full av kärlek och tillit. Somnade i min famn. Och jag går sönder.

måndag 31 januari 2011

Gästskribent: "Sagan om dom gyllene handskarna"


Kapitel 1: Intro

Det var en gång för länge sedan, ungefär år 00000000.001. Då uppfann man ett vapen som kunde smälta titanmetall. Det hette "Dom gyllene handskarna". När man satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor som kunde smälta allt förutom munkar.
Men dom tappade handskarna i ett vattenfall. Då försvann dom. Ingen såg till dom på 2030 år, det var då vår historia började.


Kapitel 2: Fisken

Någonstans i Unovaregionen fanns det en kille som hette Löken. En dag skulle han fiska, så han tog med sig sin elektriska flugfångare. Den släppte han ner i sjön. Då vart vattnet elektriskt och så var det bara att plocka upp dom döda fiskarna.
När han rensade fiskarna hittade han ett par handskar inuti en stor fisk. När han satte på sig handskarna kom det fram kraftbubblor runt händerna. Han vart så paff att han ramlade ur båten. När han kom ner i vattnet gjorde handskarna så att allt vatten dunstade av värmen! Han vart så rädd för handskarna att han gömde dom och glömde bort var dom låg.


Kapitel 3: Problemet

Men han slapp inte undan, en vecka senare låg handskarna i brevlådan. När han fick se dom blev han så arg att han försökte elda upp dom. Men dom ville inte brinna, dom fick inte en skråma.
Sen lade han dom på tågrälsen, men när tåget körde över dom spårade det ur och handskarna hade fortfarande inte en skråma.


Kapitel 4: Lösningen

Löken grubblade och grubblade, till sist kom han på vad han skulle göra. Han smorde in handskarna med leverpastej och rodde ut på sjön. Där fångade han en stor gädda (på vanligt, hederligt sätt utan elektricitet) och tvångsmatade den med handskarna. Sen rodde han ut tretton mil till havs och släppte gäddan.
Olyckligtvis tålde inte gäddan saltvatten utan dog på direkten! Gäddan sjönk till botten. Där hittade en djuphavsdykare honom och sprättade upp honom och hittade handskarna. Men det är en helt annan historia...


Bonus:

Löken var ett ägg på något konstigt sätt.

Ossian E Larsson, 11 år

söndag 16 januari 2011

It's a livin' thing...


Jag har inga som helst problem med att hugga ner en gran (eller, som i mitt fall, köpa en gran av den trevlige mannen på Järntorget). Att skära av dess livsnerv och ställa den i mitt vardagsrum, pyntad och utstyrd efter mitt eget behag, långt borta från stora skogen. - No guilt, no remorse!

En helt annan sak är det att kasta ut den när glada julen är slut, slut, slut. I synnerhet när den, som i år, skjutit gröna, hoppfulla små skott...

Tjugondag Knut är passerad med råge, tomtegardiner och julkrubba förpassade till sina lådor, men än står granen grön och grann i stugan: Doftar lite terpentin, sörplar tacksamt sitt blomstravatten, släpper ifrån sig några småkryp. Lite som en lätt förvirrad äldre släkting som inte riktigt förstår att partyt är slut och det är dags att gå. - Och det blir mitt ansvar att ringa färdtjänsten.

Frågan är bara hur: 1) Snabbt klä av den och ställa ut den bland soptunnorna (men dag efter dag passera den på väg till jobbet, se hur den sträcker sina ljusgröna fransar till skott efter mig tills den dukar under fram på vårkanten när den första värmen får den att skrumpna).
2) Sluta vattna granen och låta torra rumsvärmen göra processen kort med den inför mina ögon, sedan skaka av barren på Belutchmattan och bära ut stammen till vedboden.
3) Medelst sekatör amputera gren för gren vilka stoppas i en för ändamålet införskaffad sopsäck och köres till Atleverket i bil av kamrat som vill bistå mig i mitt dåd.

Utvisning, svältdöd eller styckmord. Samtliga tre alternativ får mig att rysa. Så hur gör man då? Kan man hyra en contract killer för sin julgran? En "fixare", en "städare", en som "löser problemet"?

-Eller skall jag bara helt enkelt låta bli att läsa så många deckare och ägna mig åt chick-lit och historiska romaner i stället...

fredag 7 januari 2011

Helgsmålsbad


Lika säkert som att det kyrkliga helgsmålet infaller lördag klockan 18.00, lika säkert är det att det sekulära dito infaller fredag klockan 19.00: "Nu är det fredagsmyyys..." med gott att äta, gott att dricka och trevlig trängsel i tevesoffan.
.
Som halvtidsmamma gäller det att hitta sina ritualer även för de barnlösa veckorna, när soffan känns alldeles för ödslig och krogen inte längre lockar. För mig börjar helgen i badkaret. Så ock i kväll: Ett skumbad lika rosa som min gindrink*, radions P3 på en sprakig transistor, Ebbot Lundberg spelar "San Francisco" med Scott McKenzie och jag sjunger med för full hals.
Kan livet bli bättre? Troligtvis. Men inte just nu.
.
*Back in the USSR (a.k.a. "Brit in Russia")
1/3 Bombay Sappire
1/3 Tranbärsjuice
1/3 Schweppes Russchian
Hälles över rejält med is i ett bastant pressglas av öststatsmodell, själv vårdar jag ömt ett jag köpte i Prag 1992. Står stadigt på badkarskanten...

söndag 2 januari 2011

Gott nytt år!


Måtte året som kommer bli det bästa någonsin, för alla, överallt! :-)
.
Bilden är en nyårshälsning från en av mina japanska favorittecknare som trots artistnamnet Yamato Kuruneko faktiskt är en flicka och skapare av serien Kuru-neko = ungefär "Vänlig, som kommer fram för att hälsa"-katt. Har en daglig blogg där hon beskriver "familjens" (se ovan) vardagsliv i teckningar och småfilmer samt presenterar omhändertagna katter som behöver nya hem. Värd att följa även för den som inte kan japanska.